Under de senaste året har tårar präglat min vardag… Jag har alltid varit stolt och glad över att jag haft egenskapen att kunna gråta. Tårar har tagit mig genom många stormar under årens lopp. Men jag har även använt mig av tårar för att uttrycka stolthet, glädje och äkta kärlek… De har varit ett sätt för mig att ta hand om mig själv, rensa kroppen och gå vidare…

Jag har ofta valt att gråta i min ensamhet… Dels för att jag känt mig tryggare då, inte lika sårbar och dels för att inte såra någon annan med mina tårar. Nu när stormen river mig som aldrig förr kan jag känna att tårarna hjälper mig att komma på fötter igen… De har en kraft som jag aldrig kommer att underskatta. För smärta, sorg och ensamhet är något som vi alla måste uppleva för att kunna uppskatta och älska…

Ensamheten är ett bra ställe att besöka men ett dåligt ställe att stanna på…